Det är näst sista dagen på semestern och Beatrice går upp tidigt. Hon har ju lovat sin mamma att skaffa lite vänner. Eight sover fortfarande så gott och Beatrice passar på att äta GLASS till frukost och flinar glatt.
Efter frukosten känner Beatrice sig väldigt busig! Hon gillrar lite fällor här och var och går oskyldigt in på sitt rum och fortsätter måla på sin tavla.
När Eight gått upp åker hon till stadens sjukhus. Inte för att hon är skadad eller mår dåligt, men om hon ska bli läkare vill hon veta lite om dem olika sjukhusen i dem olika städerna.
Twinbrooks sjukhus är det finaste hon sett och när hon pratar med personalen säger dem att dem är jättenöjda och inte ens funderar på att byta. Även patienterna verkar nöjda. Eight hade mer än gärna jobbat här, men att flytta till Twinbrook för ett jobb känns inte lönt. Det innebär ju att hon rycker upp allt dem har som kallas liv. Huset, Beatrice skola och liv, hennes vänner och staden hon växte upp i. Nä, det finns ingen tillräckligt bra anledning att flytta till Twinbrook.
Beatrice har ju lovat Eight att skaffa lite vänner, men först vill hon besöka odlingen som hon hörde en gammal tant prata om när dem satt på restaurangen första dagen i Twinbrook. Upp på cykeln och iväg till odlingen!
Innan Beatrice går in ser hon att det kommer massa barn ut ur skolan som ligger på andra sidan gatan. Yes! tänker hon och springer över. Dem flesta barn springer mot bussen men en flicka står och väntar lugnt. Beatrice går fram till henne. "Hej! Ska inte du med bussen?" säger Beatrice. "Hej! Nä, det ska jag inte. Jag blir hämtad." svarar flickan och tittar noga på Beatrice. "Du är inte härifrån va? Jag känner inte igen dig" säger flickan. Beatrice nickar. "Vi är på semester" säger Beatrice. "Jaha, vad kul." säger flickan och tittar på sin armbandsklocka. "Du, min privat chaufför kommer snart. Kan vi inte ses senare?" säger flickan och ger Beatrice en lapp med ett telefonnummer på. "Ring mig senare, så kan vi väl ses?" säger flickan. "Absolut." svarar Beatrice och ser flickan hoppa in i en limousin. Beatrice vinkar hejdå och flickan vinkar tillbaka genom fönstret.
Beatrice springer runt i trädgården i flera timmar och tittar på blommor och träd. Snabbt som vinden flyger hon runt. Men hon känner sig iakttagen...
När Beatrice flyger in i en av gångarna stannar hon tvärt... Detta är en av dem vackraste platserna
hon sett. Fortfarande känner hon sig iakttagen...
Efter besöker på sjukhuset kollade Eight på sin telefon. Wei hade ringt flera gånger och skickat ett sms. Ring mig. Eight ringde upp. "Wei" svarar Wei i telefonen. "Hej Wei. Det är Eight" säger Eight glatt. "Åh, hej. Jag slutade jobba för ett par timmar sen, vill du komma över?" säger Wei. "Ja, jag kommer om en liten stund!" säger Eight glatt. "Okej, då ses vi snart" "Japp, hejdå!" "Hejdå" säger Wei och lägger på.
Efter att Eight och Wei stått och pratat en stund känner Eight att hon bara vill kyssa honom. Hon tar mod till sig och kysser Wei. Wei rycker sig förskräckt undan och utbrister; "Vad håller du på med!?".
"Förlåt Wei! Jag e så ledsen. Jag trodde att du kände likadant. Snälla förlåt mig" bönfaller Eight. "Förlåt jag med. Jag borde väl inte blivit så upprörd. Jag är ganska neurotisk av mig." säger Wei. "Vill du gå på middag ikväll? Jag kan betala." "Det låter underbart." svarar Eight och kramar Wei försiktigt.
En gumma kommer fram bakom busken. "Hej flicka lilla. Vad gör du här?" frågar gumman. "Jag.. Jag ville bara... ehm.." stammar Beatrice fram. "Jag förstår, det är jättevackert här. Vill du följa med mig hem på bulle och saft? Jag bor precis brevid." frågar gumman snällt. Beatrice tänker efter. Hon känner inte denna gumman, men det är något med henne som gör att hon litar på gumman. "Ja tack." svarar Beatrice och går fram till gumman. Dem börjar gå över gatan hem mot gummans hus. "Vad heter du lilla flicka?" "Beatrice" svarar Beatrice kort. "Ska inte du vara hemma, klockan börjar bli mycket och du har väl läxor att göra?" frågar gumman. "Nej, vi är på semester. Men... Vad heter du?" säger Beatrice. "Jag heter Mona."
Efter frukosten känner Beatrice sig väldigt busig! Hon gillrar lite fällor här och var och går oskyldigt in på sitt rum och fortsätter måla på sin tavla.
När Eight gått upp åker hon till stadens sjukhus. Inte för att hon är skadad eller mår dåligt, men om hon ska bli läkare vill hon veta lite om dem olika sjukhusen i dem olika städerna.
Twinbrooks sjukhus är det finaste hon sett och när hon pratar med personalen säger dem att dem är jättenöjda och inte ens funderar på att byta. Även patienterna verkar nöjda. Eight hade mer än gärna jobbat här, men att flytta till Twinbrook för ett jobb känns inte lönt. Det innebär ju att hon rycker upp allt dem har som kallas liv. Huset, Beatrice skola och liv, hennes vänner och staden hon växte upp i. Nä, det finns ingen tillräckligt bra anledning att flytta till Twinbrook.
Beatrice har ju lovat Eight att skaffa lite vänner, men först vill hon besöka odlingen som hon hörde en gammal tant prata om när dem satt på restaurangen första dagen i Twinbrook. Upp på cykeln och iväg till odlingen!
Innan Beatrice går in ser hon att det kommer massa barn ut ur skolan som ligger på andra sidan gatan. Yes! tänker hon och springer över. Dem flesta barn springer mot bussen men en flicka står och väntar lugnt. Beatrice går fram till henne. "Hej! Ska inte du med bussen?" säger Beatrice. "Hej! Nä, det ska jag inte. Jag blir hämtad." svarar flickan och tittar noga på Beatrice. "Du är inte härifrån va? Jag känner inte igen dig" säger flickan. Beatrice nickar. "Vi är på semester" säger Beatrice. "Jaha, vad kul." säger flickan och tittar på sin armbandsklocka. "Du, min privat chaufför kommer snart. Kan vi inte ses senare?" säger flickan och ger Beatrice en lapp med ett telefonnummer på. "Ring mig senare, så kan vi väl ses?" säger flickan. "Absolut." svarar Beatrice och ser flickan hoppa in i en limousin. Beatrice vinkar hejdå och flickan vinkar tillbaka genom fönstret.
Beatrice springer runt i trädgården i flera timmar och tittar på blommor och träd. Snabbt som vinden flyger hon runt. Men hon känner sig iakttagen...
När Beatrice flyger in i en av gångarna stannar hon tvärt... Detta är en av dem vackraste platserna
hon sett. Fortfarande känner hon sig iakttagen...
Efter besöker på sjukhuset kollade Eight på sin telefon. Wei hade ringt flera gånger och skickat ett sms. Ring mig. Eight ringde upp. "Wei" svarar Wei i telefonen. "Hej Wei. Det är Eight" säger Eight glatt. "Åh, hej. Jag slutade jobba för ett par timmar sen, vill du komma över?" säger Wei. "Ja, jag kommer om en liten stund!" säger Eight glatt. "Okej, då ses vi snart" "Japp, hejdå!" "Hejdå" säger Wei och lägger på.
Efter att Eight och Wei stått och pratat en stund känner Eight att hon bara vill kyssa honom. Hon tar mod till sig och kysser Wei. Wei rycker sig förskräckt undan och utbrister; "Vad håller du på med!?".
"Förlåt Wei! Jag e så ledsen. Jag trodde att du kände likadant. Snälla förlåt mig" bönfaller Eight. "Förlåt jag med. Jag borde väl inte blivit så upprörd. Jag är ganska neurotisk av mig." säger Wei. "Vill du gå på middag ikväll? Jag kan betala." "Det låter underbart." svarar Eight och kramar Wei försiktigt.
En gumma kommer fram bakom busken. "Hej flicka lilla. Vad gör du här?" frågar gumman. "Jag.. Jag ville bara... ehm.." stammar Beatrice fram. "Jag förstår, det är jättevackert här. Vill du följa med mig hem på bulle och saft? Jag bor precis brevid." frågar gumman snällt. Beatrice tänker efter. Hon känner inte denna gumman, men det är något med henne som gör att hon litar på gumman. "Ja tack." svarar Beatrice och går fram till gumman. Dem börjar gå över gatan hem mot gummans hus. "Vad heter du lilla flicka?" "Beatrice" svarar Beatrice kort. "Ska inte du vara hemma, klockan börjar bli mycket och du har väl läxor att göra?" frågar gumman. "Nej, vi är på semester. Men... Vad heter du?" säger Beatrice. "Jag heter Mona."
"Tack för bullarna. Dem var jättegoda." säger Beatrice med ett leende. "Varsågod. Du får gärna komma tillbaka." säger Mona och ler tillbaka. "Kanske. Vi åker hem imorgon." svarar Beatrice. "Aha, så synd." säger Mona sorgset. "Hejdå" "Hej då".
Klockan är ganska sent när Beatrice får ett sms från sin mamma; Jag ska på middag med Wei. Vi har mat hemma som du kan ta av. Du får lov att äta hos någon ny kompis om du vill.
Beatrice åker hem till sin nya kompis, Klara. Direkt när Beatrice kommer hem till Klara inser hon att Klara är definitivt rik. Eller åtminstone så är hennes föräldrar det. Dem har till och med en egen butler som lagar utsökt hummer åt dem!
Under middagen sitter Eight och Wei och småpratar lite. Helt plötsligt kommer dem in på ett lite känsligare ämne, nämligen vad dem känner för varandra. "Jag är ledsen för tidigare idag, Jag känner också starkt för dig, men jag var bara inte riktigt beredd.. Alltså, jag e jätte-" Eight avbröt Wei mitt i meningen. "Nej, du behöver inte vara ledsen. Det är mitt fel. Jag borde inte överraskat dig så." säger Eight sorgset. "Nä du. Det var den bästa överraskningen jag fått, bara väldigt överraskande." säger Wei och lutar sig fram över bordet. "Det var mitt fel också. Jag borde inte reagerat som jag gjorde." Eight lutar sig också över bordet och tar Weis händer. I säkert tjugo minuter sitter dem så.
"Ehrm Erhm." harklar sig kyparen bredvid dem. Eight och Wei tittar upp mot kyparen. "Restaurangen stänger om fem minuter, så ni måste snart gå." säger kyparen. Både Eight och Wei nickar. Sen går kyparen in i restaurangen igen.
På vägen ut stannar Wei. "Eight, vi bor långt ifrån varandra. Jag vet inte om detta kommer funka, men vill du bli min flickvän?" säger Wei osäkert. Eight stirrar stumt på Wei.
"JA!" utbrister Eight och kastar sig i famnen på Wei. Eight ler bredare än hon någonsin gjort, hon har aldrig varit såhär lycklig!
När Eight kommer hem är klockan väldigt sent men hon är tvungen att plugga. Hon pluggar i en timme, men sen stupar hon på soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar